onsdag 26 juli 2017

Konsten att ljuga - några punkter att komma i håg!

Fråga: Vad vinner en regeringschef med att påstå att denne inte haft vetskap om händelserna på Transportstyrelsen?

Svar: Han håller ett så stort avstånd från det hela som det överhuvudtaget är möjligt och tror sig med det visa hur oskyldig han är - omedveten, som han påstår, om händelsen!

Fråga: Vilken kritik kan han vänta?

Svar: Den uppenbara och självklara kritiken att han inte har kunskap om vad som händer och sker i sin regering som han har ansvar för!

Fråga: Hur bemöter han detta?

Svar: Att den ansvariga departementschefen inte informerat honom!

Fråga: Hur kan han säkerställa att hon inte säger att hon har informerat honom och därmed inte brustit i sitt ansvar?

Svar: Genom att låta henne påstå att hennes, numera avskedade statssekreterare, inte informerat henne!

Fråga: Vilken risk löper en regeringschef som ljuger om att han inte blivit informerad?

Svar: Om det hela uppdagas, att Anna Johansson varit informerad och inte informerat Löfvén sitter hon löst och Löfvén kan sitta kvar. Men om det visar sig att Löfvén varit informerad men inte förstått allvaret och viftat bort händelsen eller att han förstått allvaret och insett att han borde hålla sig borta från saken.
Riskerna är uppenbara att det framkommer att Anna Johansson varit informerad och att Löfvén också känt till saken. En ljugande statsminister kan inte sitta kvar!

Om statsministern, efter sin långa tystnad, valt att "köra" versionen att han inte blivit informerad men att han när han till sist blivit informerad nöjt sig med att få höra att alla berörda departement hade vidtagit de nödvändiga åtgärderna skulle han möjligen kunna klara sig ur situationen.


Men ........

Versionen innebär att behovet av att regeringen leds av en statsminister tonas ned, att han i någon mån, gör sin befattning överflödig.

Det är oerhört viktigt att versionen är vattentät ur alla perspektiv. Den gamla sanningen om alla lögner är att "den som ljuger måste alltid komma ihåg vad han har sagt" är lätt att säga men svårare att utföra. Här är det dessutom flera statsråd som har anledning att förklara varför man inte informerat regeringschefen. Att Hultqvist, självmant gick ut att sa att han hade haft informationen tidigt måste ses i perspektivet att han skyddade sig själv.
Ygeman som har haft fullt upp och många gånger ställt upp för massmedia har varit Löfvéns målvakt och som den, nu tvingas ta smällen. Frågan är hur stark är hans lojalitet mot sin chef och för att inte tala om den avskedade statssekreteraren på Näringsdepartementet och dennes lojalitet?

Nu kommer Löfvén sannolikt att hota med extraval, något som alls inte är nödvändigt. Han kan helt enkelt begära regeringens avsked hos talmannen och avgå utan att förordna om extraval. Frågan är vem, S+Mp regeringen eller Alliansen som är mest rädd för Sverigedemokraternas valresultat?


                                               Alliansen kan sedan bilda regering.






söndag 16 juli 2017

Det är aldrig försent att ge upp ..... men

när är det dags då?


Rubriken betyder egentligen "håll ut" men användes av en grupp som en uppmuntran i svåra stunder när uthållighet var en bristvara. Ändå gav man upp. Ibland därför att det inte fanns några möjligheter till framgång. Ibland därför att massmedia startade ett mediadrev och ifrågasatte varje steg i handlandet. Ibland därför att förutsättningarna var otillräckliga.

Så, är förutsättningarna otillräckliga? Kan en partiledare med en genuin övertygelse att problemen med migrationen endast beror på svårigheter att integrera dessa människor vara trovärdig? Att tro att jobb som inte är skattefinansierade skapas i samma takt som folkmängden ökar? Att tro att bara det finns gott om plats i Sverige så löser det sig? Att jämföra situationen med hur Nordamerika och Australien befolkades går inte att göra eftersom vi har lämnat jordbrukssamhället.





Vi var många som hade hoppats på att Anna Kinberg-Batra skulle ta till vara möjligheten att på ett värdigt sätt annonsera sin avgång som partiledare i samband med hennes tal i Almedalen. Men tydligen är "sjukdomsinsikten" och omsorgen om partiet mindre än förhoppningen att kunna vända utvecklingen och 2018 stå som Sveriges första kvinnliga statsminister.


Vänsterpressen ser inte orsaken till de låga siffrorna i partiledarens stelhet och oförmåga att svara på frågor utan mer på hela partiorganisationens otydlighet. Sanningen, ur mitt perspektiv, är att Reinfeldt fortfarande finns kvar i korridorerna och hans syn på migration har inte ändrats sedan hans "öppna era hjärtan" tal.  Reinfeldt lyckades visserligen få svenska folket att förstå hur samhällsekonomin fungerar, att arbete är förutsättningen för välfärd. Men hans överenskommelse med Miljöpartiet om migrationspolitiken bäddade för den situation som vi har fått i dag. Anna Kinberg-Batra erkänner visserligen att decemberöverenskommelsen som tydligen orkestrerades av Reinfeldt, var ett misstag men i övrigt tror jag att hennes övertygelse är att problemen med migrationen är den misslyckade integrationen. Då är hennes öppning till Sverigedemokraterna både otydlig och inte heller övertygande. Många moderater menar öppet att en flyktingpaus måste införas.                                

Så frågan återstår, hur låga opinionssiffror kan det bli? Och var går smärtgränsen?


Och vad sa hon i Almedalen? Att Försvarsmakten skulle få en ekonomisk förstärkning med minst två miljarder? Något som inte på långa vägar stärker svensk försvarsförmåga.
Dessutom hade man "Workshop" med rubriken "Varför Sverige skall gå med i NATO"?

Nåja, demokrati är kanske inte så dåligt ändå, särskilt i jämförelse med alla andra styrelseskick!





Anm: demokrati (grekiska) betyder folkstyre, eller folkvälde







onsdag 5 juli 2017

Huruvida vi skall undvika populism och inte ställa olika gruppers intressen mot varandra?

Har svenska folkets "uppfostran" nått nivån där allt sunt förnuft är borta?


Populism används mest som ett skällsord. Betydelsen av populism varierar. En definition är att vända sig till missnöjda grupper och ta deras missnöje på allvar, samt att försöka förmå dessa grupper att uttrycka sitt missnöje på valsedeln. 
En annan definition är att vända sig till missnöjda och trots att ett tillmötesgående skulle strida mot den politiska ideologi man står för ändå försöker att få dessa människors röster. 

Denna typ av populism benämns ofta som att "fiska i grumliga vatten". Göran Persson lyckades vinna ett val genom att i valrörelsens sista minut införa  maxtaxa på "dagis". För många välavlönade barnfamiljer, som kunde räkna, innebar detta att man kunde hämta ut flera tusen kronor i månaden om Persson fick bilda regering. Hans fiske var definitivt lyckat. 
Kanske borde det nu vara passande att försöka definiera betydelsen av demokrati? 

Var alla moderater som nu sympatiserar med SD, nazister, fascister eller rasister eftersom SD är ett parti med nynazistiska rötter? 

Eller .....

Kan det vara så alla dessa väljare är mer intresserade av den politik som SD står för, särskilt migrationspolitiken?

Om det är så .....

Borde väl alla som står upp för den "tillfälliga" lag om migration som är mer restriktiv mot asylsökande vara nazister, fascister eller rasister?

Avvägningar i politiska frågor är att ställa grupp mot grupp!


Alla beslut handlar om prioriteringar vilket innebär att man väger (ställer) det ena alternativet mot det andra. Och självklart måste vi göra detta i alla andra sammanhang. "Du kan inte ställa de äldres omvårdnad och villkor mot de asylsökandes situation" används ofta av massmedias representanter i offentliga diskussioner. Men vänder vi på resonemanget blir det istället ett gammalt socialdemokratiskt mantra "allt till alla!"


Arbetsförmedlingens nya uppgifter om arbetslöshet förklarar Löfvén med att det är de nyanlända som påverkar siffrorna.

Men han var noga med att planera in sin "landsbygdsresa" så att han tog uppmärksamhet från Centerpartiets dag medan resan tydligen tar paus under Socialdemokraternas dag i Almedalen?



Ledarskapet för moderaterna


Märkligt är också hur lite vi får se av Moderaternas partiledare i Almedalen. Enligt flera analytiker tror man att hon avgår efter valet. Kanske använder hon tiden att förbereda sitt tal?
Att lämna Reinfeldts "öppna era hjärtan" politik och öppna för samarbete med Sverigedemokraterna i frågor där man är överens kan inte göras av en person som så tydligt har tillhört Reinfeldts falang, och dessutom blivit hans kronprinsessa.
Nu återstår två alternativ. Det ena är att gå vidare med öppningen mot SD eller att försöka återta platsen som det största nyliberala arbetarpartiet. Problemet just nu är bara att den platsen togs av Annie Lööf och hennes Centerparti.  
Om hon har någon känsla för sitt eftermäle borde hon annonsera sin avgång redan nu. Det måste för alla inblandade vara bättre att ge upp nu istället för efter valet som med största sannolikhet kommer att bli ett katastrofval.





Elisabeth Svantesson syns en hel del och gör bra ifrån sig. Hon är förste vice partiledare och blir den naturliga efterträdaren fram till den moderata stämman i höst. Vad som sedan utkristalliseras är fortfarande ett oskrivet blad. 

Så ett gott råd, med omtanke om Sverige, Moderata samlingspartiet och Anna Kinberg Batra, låt talet bli ditt avsked. Vi är många som skulle lyckönska dig till det beslutet! 

söndag 25 juni 2017

Svar på hur blev väljaropinionen så här Söndag den 25 juni 2017

Raset för Moderaterna har fortsatt, om än bromsat in lite. Centerpartiets framgång har avstannat. Sverigedemokraterna befäster sin ställning som näst största parti. Socialdemokraterna ökar marginellt. Kristdemokraterna noterar återigen resultat under 4% spärren medan Miljöpartiet knappt klamrar sig över spärren på 4,2%.

Hur blev det så. Det enkla svaret är att en moderat partiledare envist stretade på i sin företrädares fotspår. Påbud skickades ut att valförlusten på inte sätt berodde på företrädarens "öppna era hjärtan" tal utan mer på en annan också känd moderat minister.

Inom moderaterna bildades en omfattande opposition mot den stora volym av migration som tog sin kulmen 2016. Steg för steg krävde moderaterna med stöd av de övriga Allianspartierna en mer restriktiv migrationspolitik.
Efter många svaga framträdanden av moderaternas partiledare och mycket oklara besked om en framtida Allianspolitik minskade stödet för Moderaterna långsamt.

Efter utspelet den 19 januari gick till sist partiledaren den inre kritiken tillmötes och öppnade för ett samarbete med Sverigedemokraterna.

Detta resulterade i att Sverigedemokraterna ökade och så småningom befäste sin ställning som det näst största partiet medan många kvinnliga 1) moderata väljare gick över till Centerpartiet. Enligt vissa mätningar hade moderaterna halverats.

En kraftig opposition mot partiledarskapet avvärjdes genom att partisekreteraren sparkades och i den sammanvägda opinionsundersökningen hade raset stoppats och sympatierna hamnade nu strax över 16%.

Så återgick allt till vad det tidigare varit. Visserligen har ett hot om att fälla höstbudgeten om inte tre villkor uppfylls framförts av Alliansen men allvaret i hotet bestäms sannolikt av nästa opinionsundersökning.



Är det partiledarna, partiledningarna, de politiska partierna eller partiernas uttalade politiska program som väljarna borde rösta på?  

Massmedia som medvetet eller inte har svårigheter att försvara yttrandefriheten. Både statsminster, partiledare, gamla som nya, har gjort ett enastående arbete att försvåra rekryteringen av funktionärer till ett parti med kritik mot den migrationspolitik som Sverige har fört under lång tid. Att öppet deklarera att man är medlem och kandiderar för Sverigedemokraterna innebär en påtaglig risk för skilsmässa, utfrysning i sociala sammanhang och till och med risk att förlora jobbet. Så är det fel på åsikterna, flera stora partier har den senaste tiden anammat stora delar av Sverigedemokraternas förslag, eller har massmedia skapat situationen?




Stefan Löfvén må vara en "bra karl" och han rör sig numera otvunget med swung i steget bland de övriga europeiska ledarna. Hans insatser efter terrorattentatet i Stockholm, som han övat på, ökade hans förtroendekapital. Den nya partisekreteraren verkar däremot inte särskilt påläst. Hennes insats vid den söndags- eller var det lördagsintervju var inte lysande. Det socialdemokratiska mantrat att Alliansen bara sänkte skatterna för de högst betalda fick en knäck när intervjuaren påtalade att trots att Alliansen sänkte skatterna med 140 miljarder ökade de sammanlagda skatteintäkterna med 26 miljarder. Hennes svar att detta berodde på att man måste göra beräknings per capita kontrades av journalisten snabbt, med att det var så uträkningen var gjord, fick bara ett obegripligt "svammel" till svar.
Men trots snygga kostymer, ett bra steg är han bara ett verktyg, som också är orolig för nästa val. Och slutligen har han förstått att lämna Miljöpartiet i en ny regering som bara blivit ett sänke och inte varit den legitimering för miljöpolitik som han så gärna önskat att de kunnat vara.
Det är alls inte märkligt att Löfvén numera utmålar sig som mittenpolitiker.

Miljöpartiet har trots de dagsaktuella siffrorna strax över 4% sannolikt gjort sitt. Utan Fridolin hade det förmodligen gått bättre. Miljöfrågan är global och åtgärder måste göras globalt.

Jimmie Åkesson navigerar skickligt och trots ett kompakt motstånd och tillmälen från alla politiska motståndare är han en mycket skicklig debattör. Stollarna i Sverigedemokraterna utgör fortfarande ett problem men att Sverigedemokraterna nu befäst sin ställning som näst största parti kan möjligen både sansa kritiken och underlätta rekryteringen. Det få säger, är att den migrationspolitik som många förväntar sig av Sverigedemokraterna förhindras av svensk och EU lagstiftning.

Moderaterna har problem. En partiledare som försöker vara tydligt genom att säga ordet tydligt så många gånger framstår som mycket otydlig. Hon har heller  inte förstått att ett politiskt parti består av dess medlemmar mellan valen och dess väljare vid valet.
Det är bråttom nu. Både att säkerställa att Alliansen vågar riskera ett extraval genom att förklara misstroende mot finansminister (eller kanske statsministern) och fälla regeringen. Ett säkert sätt att hålla samman Alliansen. Om detta skulle innebära en stor förlust finns möjligheten till "omprov" redan 2018. Vad är problemet, massmedias kritik? Kanske är detta Alliansen sista och enda chans?

Liberalerna sargas av interna maktstrider. Birgitta Olssons utmaning kan lyckas men oddsen är henne emot. Kärnväljarna går inte att rubba. Men de låga 6% kan, om maktkampen fortsätter, bli både 4 och 5%.

Och hur skall de gå för Kristdemokraterna. Partiet var från början ett uttalat parti för frireligiösa väljare som gick från Folkpartiet till Alf Svensson som med sin mörka väljudande röst lockade många som behövde någon att följa. Att Kristdemokraterna skulle bli ett stort statsbärande parti i likhet med tyska CDU trodde många och trots att Alf Svenssons efterträdare styrde partiet från familjepolitik till generell samhällsekonomi ville det sig inte. Dagen partiledning har, både visat mod och tydlighet inte minst i viktiga demokratifrågor (DÖ) och uppfattas ligga till höger om moderaterna. Detta lilla parti borde kunna få utdelning?

Kanske skulle politiska val handla om sakfrågor och inte om politiska partier. En sakfråga kan knappast innehålla "stollar", otydliga partipolitiska budskap, brutna vallöften och partiledare som ständigt måste säga att man är tydlig.
Och fortfarande har den tredje statsmakten möjligheter att påverka både sakfrågor och debatt!

1) Anm enligt Anders Lindberg i Godmorgon Världen 25/6 2017

fredag 16 juni 2017

Därför är det skadligt med skattehöjningar på arbete

Det kan tyckas ansvarslöst av Allianspartierna att protestera och hota med misstroendeförklaring mot regeringen i fråga om den planerade höjningen av brytpunkten för statlig skatt, ändring av 3:12-reglerna och införande av flygskatt.

"Skall vi tvinga in landet i en regeringskris och riskera ett extraval ett år före det ordinarie valet?" "Detta gynnar bara Sverigedemokraterna!" Sägs av alla som verkar veta och vill påverka alla som inte vet!



Kosmetiska ändringar anser någon, men katastrofalt i en högkonjunktur där varje tillfälle till produktionsökning av varor och tjänster måste tas till vara. Då skall inte arbete straffbeskattas så att det blir mer lönsamt att leva på bidrag och "jobba svart!"

Märkligt är det, att våra politiker, som alla erkänner sig till demokratiska regler och värderingar så förbehållslöst, förolämpar så stora delar av väljarkåren som sympatiserar med Sverigedemokraterna.

I den nyligen genomförda partiledaredebatten kritiserade Isabella Lövin alla de andra partierna för att inte tala om miljöfrågan. Men att Åkesson mycket pedagogiskt förklarade att miljöfrågan måste lösas på global nivå och att en satsad krona på miljöförbättringar i Sverige skulle ge hundrafalt om inte tusenfalt högre effekt om den satsades i länder där man verkligen smutsar ner atmosfären, nämnde hon inte med ett ord.

Sverige befinner sig just nu i en högkonjunktur som i mångt och mycket grundats med kloka åtgärder under den långa period av lågkonjunktur som rådde under Alliansregeringens år. Den ökade konsumtionen som migrationen skapat har också påverkat BNP. Dessvärre är denna konsumtion betalt med skattepengar men kan vara en stimulans till övrig både produktion och konsumtion. De överskott som högkonjunkturen skapar måste användas klokt och inte slösas bort med det enda syftet att göra regeringen populär.

Vi har mycket stora bekymmer framför oss, som vi med all kraft måste övervinna. Nedan är tre av dessa som vår regering måste komma tillrätta med!

  • utbildningsresultaten är inte tillräckligt bra trots att nästan alla som deltar i skolarbetet nu tar studenten,
  • de områden som erfordrar särskilda skyddsåtgärder och där blåljuspersonal måste ha poliseskort för att verka i blir fler och
  • klyftan mellan nyanlända som är arbetslösa och inrikesfödda med arbete ökar. 


Forskningen visar att ....  är ett talesätt som används för att göra påståenden trovärdiga. När det gäller utbildning anser man att utbildningsnivån gynnas av att alla elever oavsett förutsättningar blandas i en och samma klass. Självklart kommer det gemensamma resultatet att bli högre än om de elever med de bättre förutsättningarna gick tillsammans i en klass. Naturligtvis hade de elever med annan begåvning visat sämre resultat men varför tillämpas inte dessa "vetenskapliga" landvinningar i länder som Kina och Japan? Står det inte i skollagen att alla elever skall få undervisning i förhållande till sina förutsättningar? Och varför får jag höra så många lärare säga att de duktigaste eleverna klarar sig själva!?

Fler poliser, verkar vara en enkel lösning på utanförskaps-områdena, men det verkar som om polisen inte bara tillämpar polislagen utan också får politiska (humana) direktiv från den högsta polisledningen? Naturligtvis måste man komma tillrätta med problemen. Det har gått alltför långt och nu måste alla medel, humana, arbetsträning, övervakning, sociala åtgärder, med flera åtgärder sättas in!
Och inte minst för framtiden, måste den som har riktiga asylskäl, få skydd. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära att man får del av hela välfärdspaketet utan att bidragit med en enda krona och dessutom retroaktivt!
Sverige måste styras av en regering och inte av en fackförening som bara tar ansvar för sina medlemmar. Nyanlända ungdomar som går runt på bidrag och är nöjda med detta måste "tvingas" in i en situation där man kan försörja sig.



Alla ser förmodligen med förskräckelse på situationen i Grekland som ständigt, nu för tiden, riskerar statsbankrutt utan stöd från EU. Men situationen är egentligen densamma i Sverige med den enda skillnaden att i Grekland har staten tagit upp lånen medan här är skulderna privata. Skulle inte tro att EU skulle avskriva några privata lån.
I en högkonjunktur måste varje tillfälle tas till vara för att amortera de privata skuldberget där vi har det icke så imponerande världsmästerskapet i privata skulder i förhållande till landets BNP.




lördag 3 juni 2017

Ock hur går livet vidare i vårt Sverige.......

Om de demokratiska värderingarna

Demokrati betyder folkstyre, och får inte förväxlas med rättvisa. Rättvisa är ytterligare ett ord som missförstås. Det finns många olika slags rättvisa. Några exempel är; fördelning av resurser efter behov,  fördelning av resurser efter förmåga att tillgodogöra sig dessa, fördelning av resurser efter förtjänst, lika fördelning av resurser oavsett allt ovan. Inom juridiken återfinns också ett antal definitioner på rättvisa, såsom reparation rättvisa vilket innebär att förövaren får möjlighet att konstruktivt bidra till att reparera den skada brottet har orsakat offret.
Men i demokratiska värderingar återfinns så mycket annat, bl.a. åsikts- och tryckfrihet. Men hur är det egentligen med både folkstyret och åsiktsfriheten. Mellan valen har folket (väljarna) små möjligheter att påverka hur de politiska partiledningarna styr och ställer. Visserligen kallas det "representativ demokrati" i regeringsformen och visst ger de många opinionsundersökningarna en fingervisning om vad folket anser både om partiledningar och den förda politiken, men ändå?
Och är det inte en felaktig översättning av Elenor Roosevelts formulering; "all human beings are born free and equal in dignity and rights". Nog betyder väl dignity fortfarande värdighet. Och visst hade det varit så mycket lättare att åstadkomma det, än att försöka förmå oss att tro att vi har lika värde? Och i så fall värde i vilket sammanhang? Och värde för vem?
Nu har Sverigedemokraterna etablerat sig som det näst största partiet. Och detta trots att massmedia och de etablerade politiska partierna gjort allt för att misskreditera partiet och inte minst dess historia. Så inte är det konstigt att rätt många "stollar" samlats i partiets ledning. Så vem eller vilka har skapat den situationen? För sympatisörerna är det väl inget fel på och inte åsikterna heller?
Steget att officiellt "komma ut" som SD-are är många gånger större än att komma ut som HBTQ-person eller något annat.


Om moderaternas vårmotion och ansökan om Nato-medlemsskap

Man kan undra om politiken är något som har till uppgift att vara en födkrok för politikerna eller om politikerna skall arbeta för sina väljare?
När man misslyckats så fullständigt att man förlorat 50% av väljarstödet genom osäkert och "svajigt" uppträdande som mer och mer upplevs onaturligt och uppövat måste man allvarligt ompröva sin ställning.
I andra sammanhang brukar man säga att kaptenen skall vara sist att lämna skutan. Tyvärr har vi kunnat se att kaptenerna nu klättrar högre och högre i masterna, inte för att vara sist att lämna, utan för att hålla sig kvar så länge som möjligt.
Det är ingen skam att ta sitt ansvar. Vi är alla olika. Vi har olika  egenskaper. Men att surra sig själv vid masten kan vara en förebild för en fartygskapten på ett stormande hav men inte för en politiker som själv åstadkommit stormen!

Och för allt i världen stryk idén om Nato-medlemsskap. Om inte riskerar partiet att hamna på 10%! Att Putin redan nu går ut med varningar om åtgärder om Sverige blir medlem är sannolikt bara ett första steg. Vi har redan, genom värdlandsavtalet, skaffat oss möjligheter att snabbt få hjälp (en hjälp till självhjälp) utan att tvingas utföra fler motprestationer med tveksam effekt!


Om migrationen

Det var länge sedan någon påstod att migrationen var en framtida investering för Sverige. Lite försiktigt har man sagt att de låga resultaten i skolan beror på att så många inte kan svenska men kommenteras endast med tystnad.
Att vi har en brottsstatistik som till och med ger eko i USA kommenteras med att presidenten använder alternativ fakta (lögn). Att de allra flesta i detta land säger "att detta var väntat" efter terrordådet på Drottninggatan visar var vi står.
Måste det vara en "naturlag" att asylsökande skall omfattas av alla bidrag och förmåner plus de särskilda bidrag som skapats just för dem och att man till och med kan få retroaktiva bidrag för barn som inte befinner sig i landet?
Är inte detta "försäkringar" som vi bidragit till med våra skattepengar? Tror inte att jag får någon ersättning för nedbrunna hus om jag inte betalt försäkringspremien!
Det är alls inte konstigt att Sverige blir en magnet i den globala världen och drar till sig alla som har minsta möjlighet att komma hit!
Och vad görs för att hitta de ensamkommande flyktingbarnens föräldrar som säkert är oroliga för sina barn och möjliggöra att barnen kan återvända till sina föräldrar? För det kan väl inte finnas andra skäl?

Att människor flyr har inte bara en orsak. Krig, förföljelse och hot mot person är den orsak vi med all kraft måste komma tillrätta med, och inte som nu genom att stödja uppror. En annan orsak är att Europa, och särskilt Sverige, lockar med ett ekonomiskt välfärdspaket som ingen kan stå emot. Att komma tillrätta med den första är inte enkelt och måste göras med globala samarbeten. Den andra orsaken kan vi enklare komma tillrätta med!

De som vill komma hit och genast kan klara sin egen försörjning är välkomna och jag tror att alla kommer att välkomna dessa människor.

                                      

och slutligen hur tänkte ni nu?

Den här texten fick ligga till sig ett tag, någon vecka bara, men mycket hann hända under den korta tiden. Moderaternas partiledare reste till USA för att viga sin stabschef och kombinerade detta med att träffa Condoliza Rice. Allt i syfte med att förbereda sig för statsministerposten. Frågan är vad som planerades först och vad som fick inrymmas i den planeringen?
Men den som kan lite historia vet att kungen eller den regerande drottningen inte får lämna palatset tomt när "ulvarna fått vittring".  Nu blev det inte 14 utan 18% i SCB opinionsundersökning, Tobé och Ask offrades men planen för att få upp opinionssiffrorna var väl tunn. Den påminde lite om Löfvéns säkerhetsstrategi. Problemen listades, men lösningarna saknades. Nu väntar sommaren och då görs inga opinionsundersökningar vilket kan ge henne lite andrum. Åkesson passade dessutom skickligt på att ta tillbaka alla krav på inflytande för att stödja en moderatledd regering.
Samtidigt kommer extremliberalen Birgitta Ohlsson ut och utmanar Björklund om partiledarposten med hot om nu eller aldrig.
Finns bara en slutsats att dra. Överallt står den egna karriären. Insikten att en politiker skall tjäna sina väljare och sitt land antyds inte ens i handlingar och verkar inte finnas som tanke heller!

fredag 7 april 2017

Ett tillfälle att ta vara på för att visa styrka eller?

Behovet att visa styrka (Uppdaterad 10/4 1015)

Efter att många människor dödats och skadats av saringas, passade President Trump på att visa världen vilken beslutsförmåga han besitter när han beordrade amerikanska flottenheter att avfyra 59 Tomahwk-robotar mot det flygfält som användes, då ett bombanfall genomfördes mot området som drabbades av saringasen.

Det är långt ifrån klarlagt, än mindre bevisat, att det syriska flyganfallet var ett anfall med saringas. Tidsförhållandena verkar inte stämma och mycket viktigare, motivet för ett sådant anfall är inte bara långsökt för den syriska regeringen, det är definitivt kontraproduktivt.

Både ryska och syriska förklaringar är att det visserligen genomfördes ett bombanfall mot området, men att gasen sannolikt spreds efter att ett ammunitionsupplag där saringas lagrats, träffats av bomber och därför spreds.

Intressant är också att dagarna innan gasen spreds, uttalade Trump att det inte längre är ett ovillkorligt krav att Assad skall avlägsnas innan förhandlingar om fred skall kunna påbörjas. Nu har Trump tvärvänt i sin uppfattning om Assad. Ryssarna har sagt upp det bilaterala avtalet mellan Ryssland (Syrien) och USA, om att alltid meddela varandra vilka flyganfall som planeras och genomförs för att därigenom undvika konflikter i luften mellan deras respektive flygstridskrafter.

Förhållandet mellan USA och Ryssland har påtagligt försämrats.




Den syriska regeringens motiv för spridning av saringas mot rebellerna

Tidigare utredningar om användning av gas har utmynnat i att båda sidor har använt gas. Många gånger enbart klorgas. Det kan således inte uteslutas att regeringssidan har använt och skulle använda dessa stridsmedel igen. Att snabbt få ett slut på striderna och tvinga fram ett avgörande skulle kunna vara ett motiv. De begränsade skadorna, trots allt, som drabbat civilbefolkning och barn, är visserligen en terrorhandling men risken för att detta skulle användas som propaganda mot den starkare parten (Assad-regeringen) skulle vara att ta en alltför stor risk.
Om regeringssidan använd gas, genom spridning från flygplan eller på annat sätt måste detta ha gjorts utan att den högre beslutsnivåns (i vart fall officiella) goda minne.

Rebellernas motiv för att sprida saringas inom eget område

Mycket långsökt, men ser man på hur liv värderas i andra sammanhang är det inte omöjligt. De uppenbara vinster man kunnat hoppas på, en upprörd världsopinion och inte minst en amerikansk reaktion som den vi nu sett måste vara "gefundenes fressen" för rebellerna. En möjlighet att uppnå egna fördelar är långt ifrån försumbar.

President Trumps motiv för att genomföra ett anfall med kryssningsrobotar

Trumps populäritet har minskat drastiskt under den sista tiden. Flera försök att genomföra sin vallöften har stoppats eller försvårats. Ett snabbt svar på något (användning av stridsgas) som hela världen fördömer och hans företrädare Obama inte "vågat" genomföra trots ultimatum skulle sannolikt visa både på beslutsförmåga och militär styrka.
Trump visar också att han litar på sina underrättelsetjänster och om en utförlig undersökning skulle visa på motsatsen kan han alltid skylla på dessa.
De försök till närmande till Ryssland och Putin har inte gillats av den "sportälskande" amerikanska nationen. En nedkylning av kontakterna skulle således öka hans popularitet.
Att gå förbi både FN, Senaten och dessutom strida mot folkrätten är en nackdel men som tidigare brott mot dessa snabbt glömts bort.

Tyvärr har det senaste dygnets händelser försvårat en politisk lösning på konflikten i Syrien. Den spänningsökning som skapats av att USA uppenbart åsidosatt både folkrätt, FN och annat kan i sämsta fall kräva att Ryssland, för att inte förlora ansiktet, måste agera. 


Tillägg och anmärkning till ovanstående!

I dag den 8/3 läste jag en blogg, 8 dagar,  där mina "spekulationer" också beskrevs. I bloggen beskrevs sarinattacken som en "falsflag" operation för att "legitimera" den amerikanska bestraffnings- attacken. Jag vill med detta bara understryka att detta är mina egna slutsatser och ingen "delad" åsikt.

De amerikanska underrättelseorganisationerna har tidigare haft ett ljumt, för att inte säga dåligt, förhållande till den nye presidenten som oförbehållsamt kritiserat dessa. Skulle detta vara ett försök och i så fall lyckat sådant, att vända Trump mot Putins Ryssland och Assad i Syrien. Och om och när en sanning kommer fram har dessa organisationer en hållhake på presidenten.

Å andra sidan kan detta vara ett sätt för Trump att sätta dessa organisationer på prov. Om resultatet av "bestraffningen" skulle slå fel kan han skylla på underrättelseorganisationerna.

Mest sannolikt är dock att detta var ett utmärkt tillfälle för den amerikanska presidenten att både visa handlingskraft och amerikansk militär styrka, både för amerikanska folket, ryssar, kineser, nordkoreaner och resten av världen.  

Så kom då terrorangreppet på Drottninggatan i Stockholm. Just nu är fyra människor döda och en handfull allvarligt skadade. 

Och redan efter två dygn startade den politiska debatten. Varför finns fortfarande 12000 människor med utvisningsbeslut och som olagligt befinner sig i landet. Den Uzbek som nu misstänks för dådet är just en sådan.
Alla kommer vi ihåg protesterna mot REVA. Då var det de mest "dumliberala" partierna som genom opinionsbildning förhindrade polisens arbete.
Efter ett beslut om utvisning kan den utvisade hålla sig dold under fyra år tills utvisningsbeslutet preskriberats, överleva  på svartjobb eller kriminalitet och sedan göra en ny asylansökan. Har man dessutom inte gjort sin identitet och hemvist sannolik kan en helt ny anledning för asyl framföras. Men både Migrationsverket och Migrationsdomstolarna gör ett rättssäkert och bra jobb.
Rätten att söka asyl känns rätt och riktigt, men skulle inte kravet på att kunna styrka sin identitet kunna vara både starkare och en lösning på problemet.

Men det finns alltid bakomliggande orsaker till terrordåd. Den i allt överskuggande orsaken vågar ingen tala om. Den är den verkliga elefanten i rummet!