Faran över med orkanen Dean? Men klimatförändringarna då?

Det verkar som om orkanen Dean bara orsakat mindre skadegörelse även om faran inte är över och 26 nya orkanungar väntar.
När börjar alla förståsigpåare att berätta för oss andra som inget begriper att allt detta beror på våra koldioxidutsläpp?
Varför bara koldioxidutsläpp? Är det för att vi blivit så mycket bättre på att inte förorena med andra avfallsprodukter? När får man upp ögonen för sjöfarten, som fortfarande bränner tjockolja och släpper ut mängder av svavel och annat?
Hur har begreppet "förnyelsebar" energi tillkommit. Förnyelsebar under hur lång tid?
Hur ren och oskadlig är vattenkraften? Är det bara vattennivåer som ändras och ystra fall som tämjs? Lägesenergi, vatten på en viss nivå som i ett fall (fallhöjd) förvandlas till rörelseenegi i ett yster fall, leds istället in mot en turbin som tar hand om den mesta rörelseenergin och förvandlar den till elektrisk energi som också kan transporteras till konsumenter långt bort. Låter bra! Och är väl i stort sett bra.
Rent utan alltför stora miljöstörningar annat än intrång på naturen, lite ojämna vattennivåer som på vintern kan göra isarna ofarbara och några tystade vattenfall. Märkligt att det statliga energibolaget heter "Vattenfall" när det är just vattenfall man eliminerar. Någon måste ha skrattat gott.
Men hur kan vi utnyttja vindkraften? Med tillräckligt många snurrande propellrar skulle vi rent av kunna styra hela cirkulationssystemet! Om vi visste hur det skulle styras och om vi hade kunskaperna om hur cirkulationssystemet verkar i alla avseenden. Tanken svindlar, tänk att kunna bromsa orkaner och tvinga vädersystem att ta andra banor än de naturliga för att få nederbörd över det ena eller det andra området! Tänk att ha makten över vädret?

Varför är det så tyst om det egentliga miljöproblemet! Jordens överbefolkning!

Skakig börs och hur går det se`n då?

Att låta en bank låna ut dina pengar och ta riskerna med utlåningen men också ta förtjänsten när risken är låg är ett sätt att förvalta sina pengar på.
Ett annat sätt är att själv "leka" bank och investera i verksamheter, alltså köpa aktier (bli delägare i aktiebolaget)
Det första sättet är säkert men ger bara banken vinster. Säkert är det för vi vet att om banken skulle ha satsat fel, dvs lånat ut pengar till verksamheter som går dåligt eller till låntagare som inte kan betala tillbaka så kommer staten att gå in och täcka förlusterna. Så har det i alla fall gått till förut.
Det andra sättet innebär risker men kan också ge stora vinster. Det borde vara så att ett företag som går bra och gör vinst skulle ge utdelning på sina aktier som också skulle stiga i värde. Men nej. Allt beror på vad man tror skall hända. Det ena påverkar det andra. Svängningarna blir jättestora. Och alla vill vara med. Man lånar pengar för att kunna köpa aktier och andra värdepapper. Dessa belånas och man kan köpa ytterligare värdepapper.
Allt är gott och väl. Värdet ökar på de värdepapper man köpt och inteckningsvärdet ökar. Mer pengar kan lånas upp och fler värdepapper kan köpas.
Så går börsen ned. Inteckningvärdet räcker inte till och värdepapper måste säljas till "reapriser". Så klart att det kommer att svänga.

Småspararna får betala och de stora investerarna tjänar pengar tillsammans med börsmäklarna.

Några tror att materiell rikedom är värt att satsa allt på, även om det tar tjugo år att uppnå. Andra blir religiösa och tror på ett liv efter detta bara man ........ och så vidare.

Är det inte nu och här som är betydelsefullt? Måste vi alltid ha mål att sträva mot?

Varför köper jag ibland två trisslotter? Jag vinner ju aldrig mer än femtio kronor!

Nu är det slut med modellera i handbagaget när vi flyger

Ännu en flygplanskapning, av kapare som sagt sig tillhöra Al Kaida?. Några tidiga uppgifter angav att de var obeväpnade? Som tur var slutade det hela lyckligt, med endast några benbrott när passagerare och besättning lyckades fly ur flygplanet när det landat för tankning.
Men vad skall hända nu. Vilka nya regler skall införas vid säkerhetskontrollerna? Det påstods att dessa kapare hade ett paket innehållande modellera som de påstod var sprängämnen. Således kan vi anta att modellera blir förbjudet att ha med i handbagaget. Men tänk om kaparna hade varit obeväpnade. Skulle då vi bli kontrollerade huruvida vi hade några "onda avsikter" med oss.
Tur för oss att det nu förmodligen bara slutar med att modelleran får lämnas hemma. Att komma tillrätta med alla terroristhandlingar i världen genom att bekämpa symtomen fortsätter för ingen vill väl försäöka komma tillrätta med orsakerna bakom detta.

Kan kompetens bli diskvalificerande?

Jag läste i morgonens tidning om de ekonomiska problem som ÖB står inför. Redan nu saknas pengar och Anders Borg hotar med att minska försvarsanslaget.

-"Vår största brist är officerare", säger ÖB Håkan Syrén. Lite ovarsamt med sanningen kan tyckas när det korrekta uttrycket borde vara -"Vår största brist är yngre officerare med ambition, vilja och förmåga att utbilda våra soldater". För visst finns det officerare i Försvarsmakten, ganska många till och med. Särskilt i en jämförelse med den storlek på organisation som man skall leda.
Problemet är att några går omkring med "tappade sugar" och väntar på att "få gå" i pension, andra alla går omkring och menar att inget har hänt eller förändrats. De går fortfarande och förväntar sig en karriär.

Hur blev det så här? Min förklaring är ganska enkel. Ett av de "experiment" som Försvarsmakten utsattes för var att ta bort kategorierna underofficer och underbefäl. I stället skulle alla benämnas yrkesofficer.
En av idéerna med detta system var att organisationens behov skulle styra vidareutbildningen. Men under alla år av neddragningar har elevantalet på de nivåhöjande utbildningarna inte påverkats nämnvärt. Var det något man glömt bort eller var det för att de nya yrkesofficerarna förväntade sig en utveckling och cheferna inte såg vad detta skulle innebära?

Resultatet är det vi ser i dag. En stor mängd nyutbildade officerare kommer tillbaka till sina förband men där finns inga befattningar som motsvarar den nyutbildade officerens nivå. Lösningen blir svällande administration, dubbleringar av befattningar och brist på rutinerad personal på de lägre nivåerna.

Det finns mer än tillräckligt många majorer, örlogskaptener, överstelöjtnanter, kommedörkaptener, överstar, kommendörer, generaler och amiraler som inte utnyttjas för att lösa de uppgifter "på lägre nivåer" där bristerna finns. Saknas kompetens hos dessa? Det är mycket möjligt att det är så, för något annat hinder vore för mig helt otänkbart.

Varför tror man att en värld med utvecklade demokratier skulle eliminera alla krig och terrorhandlingar

Jag skjutsade några vänner till flygplatsen här i närheten. Vi hade gott om tid och kunde köra lugnt och försiktigt. På flygplatsen säger jag, mest på skoj till en av vännerna, -"du har väl inga vätskor i handbagaget?" - "neeij", svarar han på sin skånska dialekt, -"jag har ju bara dissa småo" och visar upp två flaskor innehållande linsvätska.
OK, vi löste problemet genom att lägga flaskorna i det bagage som skulle checkas in men händelsen fick mig att börja fundera än mer, vad håller vi på med? Vad kommer att ske när den utbyggda tågtrafiken blir offer för ett stort "terrorattentat". Införs samma säkerhetskontroller där? Hur blir det med tunnelbanan och bussarna? Alla åtgärder för att motverka "terrorattentat" har varit åtgärder vidtagna efter att något har hänt. Det kan ju vara bra att samma sak inte händer igen men dessutom dröjer det ganska länge innan nya kontroller införs.

Att öka kontroller, höja säkerhetsnivåerna, eller sammanfattningsvis göra det svårare att utföra "terroristangrepp" innebär endast att vi bekämpar symptomen men inte bryr oss ett dugg om att komma tillrätta med orsakerna.
Att "tyckare" går omkring med en uppfattning att en värld bestående av utvecklade demokratier skulle leda till att alla krig och all terroristaktivitet skulle upphöra, har inte läst hela historieboken. Få krig har startats och utkämpats utan att en majoritet av befolkning har stått bakom de politiska besluten. Möjligen kan den amerikanska invasionen av Irak ha haft ett begränsat stöd av det amerikanska folket.

Om vi med demokrati menar att 51% bestämmer över 49% känns det lite konstigt, ja till och med lite orättvist om man får använda svenska tänkesätt. Men om vi låter världens befolkning delas upp i kulturella, möjligen religiösa men åtminstone grupper med samma värderingsnormer och låter dessa grupper utgöra den demokratiska enhet som skall utöva ett demokratiskt styre kanske vi närmar oss en lösning. Men som ni kanske märkte tog jag inte med de ekonomiska intressen som sällan går att förena med gemensamma värderingsnormer. Visserligen har de ekonomiska band som knutits inom Europa lett till en aldrig tidigare skådad stabilitet men hur mycket spelar de ekonomiska intressena in när det gäller viljan att låta homogena befolkningsrupper få sina efterlängtade självstyren?

Fastighetskatten och konsekvensen av att låta sin ettåriga dotter leka med bilnycklarna

Så var det fastighetsskatten. Att staten behöver driva in pengar på alla möjliga sätt är vi nog på det klara med. Att man gör det genom skatt på vår konsumtion vet vi, men vi vet också att den skatten den kan undvikas genom att vi inte konsumerar och då bromsas tillväxten.
Att beskatta inkomster, särskilt på arbete, har länge varit en metod. Den kan dessutom göras progressiv, dvs den som har de högsta inkomsterna betalar mer. Rättvist kan tyckas med risken är att det leder till en astronomisk löneutveckling för de allra högst betalda.
Att beskatta inkomster leder också till oönskade effekter som att det inte lönar sig att arbeta i alla fall om inte arbetet utförs "svart".

Men skatt på fasta tillgångar, som dessutom ökar i värde och står emot en aldrig så hög inflation måste ju vara nästa möjlighet. Fasta tillgångar kan heller inte gömmas eller föras utomlands.
Men vad blev det eller vad blir det. En avgift som i princip blir lika hög för alla kombinerad med en högre realisationsskatt? Eller blir det olika höga avgifter beroende på hur stort hus man har?

Vad vill man åstadkomma?

Vill man att det äldre paret skall ha råd att bo kvar i sitt hus som av olika skäl råkat ligga i ett attraktivt område?
Eller vill göra det ännu mer lönsamt att investera i fast egendom?

Att en högre realisationsvinst minskar benägenheten att realisera sin egendom (sälja och flytta) kanske är riktigt men å andra sidan blir det billigare att bo i det nya huset.

Jag hjälpte min yngste son att flytta och parkerade min bil på en parkeringsplats utanför ett dagis. Ut kommer en ung mamma med sin lilla knappt ettåriga dotter. Barnet placeras bakvänd i en barnstol i höger framstol. Mamman stänger dörren och jag får se dottern sitta med sina små händer fastklamrade vi en bilnyckel. Bilnyckeln stoppas i munnen och med ett "knäpp" är bilen låst, inifrån.
Mamman tittar på mig och säger -"hon låste bilen". -"Du har väl en reservnyckel", säger jag. "Jodå men den ligger i min väska i bilen"
En och en halv timme senare har bärgningsmannen med hjälp av två långa spröt och ett antal kilar lyckats fiska upp nyckeln och jag kan med hjälp av ett annat spröt trycka på nyckelns unlock-knapp.
Att mamman grät mer än sin dotter kommenterade bärgningsmannen med -"du är inte den första mamman jag sett gråta när man låst sitt barn inne".

Varför har alla neddragningar av Försvarsamkten inte lett till några besparingar (värt att tala om?)

På sjuttiotalet kunde Sverige mobilisera närmare 600 000 man i mark-, sjö- och flygstridskrafter. En civilförsvarsorganisation var utbyggd och landet kunde ledas både i krig och vid så kallade allvarliga påfrestningar.
Det mesta av allt detta är nu borta, nedlagt, omorganiserat. Vad finns kvar?

Förutom ett försvarsanslag på närmare 40 miljarder kronor per år finns inte mycket kvar av de stridskrafter som skulle kunna försvara landets oberoende.
Men vad är det som kostar?

Någon påstår att avvecklingen av personal kostar pengar, ja mer än om de varit kvar i tjänst? Att den "industrisatsning" som gjorts på stridsflygplanet JAS Gripen kan bli en samhällsekonomisk vinst förklarar inte den missledande "pedagogik" som använts i det sammanhanget.
Att använda uttryck som "insatsförsvar" utan definition leder bara till att var och en motiverar sina särintressen med uttrycket.

Vad är det för fel att uttrycka uppgiften som "Långsiktig beredskap" mot de "väpnade" hot som kan drabba landet, dess oberoende och konstitution.
Att långsiktig beredskap ställer krav på en organisation som kan vidmakthålla och utveckla kompetensen mot de "väpnade" hot som kan drabba landet i dag och i framtiden passar inte de egna särintressena.

I stället fortsätter man att flytta staber fram och tillbaka, varje gång blir de lite större för att motivera fler befattningar (på lite högre nivå). Vi har aldrig haft så många överstar, kommendörer, generaler och amiraler som vi har i dag. Och som någon sa redan för femton år sedan, syftande på marinens organisation "en något materiell underlägsenhet kompenseras av en överdimensionerad ledning".

Klarlägg uppgiften, fundera på vad den innebär och lös den.

Ett vidmakthållande och utvecklande av kompetensen görs inte genom att ofullständigt utbilda några tusen värnpliktiga varje år. Möjligen innebär detta att den pedagogiska förmågan kan vidmakthållas och utvecklas. Men hur många är engagerade i att utbilda de knappt 10 000 värnpliktiga och i vilket ålderläge är den personalen?

All personal inom Försvarsmakten måste vara professionell. Den menige soldaten professionell på sina uppgifter, gruppchefen på sina, plutonschefen på sina och så vidare.
Vad alla överstar och amiraler skall bli professionella på är svårare att klarlägga. Kanske behövs bara några få. Om en överste skall kunna vara brigadchef så blir det svårigheter att både öva och motivera mer än ett par stycken. Ändå svårare blir detta att åstadkomma med generalerna och amiralerna.
En yrkesmilitär måste kunna gå i täten på sitt förband. Även när risker och svårigheter blir stora. Det vi hittills sett är hur cheferna klättrat allt högre upp i masttopparna medan fartyget sjunkit allt djupare.

Varför avskedades inga högre officerare som tidigare avsagt sig sin fullmaktstjänst som villkor för sin befordran? Här förelåg, självklart, skäl som arbetsbrist.
Nej, herr Försvarsminister, låt dig inte luras av munviga generaler. Börja med att klara ut uppgiften som måste bli "Långsiktig beredskap". Internationella insatser, kan möjligen motiveras, ur försvarspolitisk synvinkel, som ett sätt att vidmakthålla och utveckla kompetens men knappast som ett sätt att säkerställa vårt oberoende. Risken för det motsatta är uppenbar. Då vi dras in i "andra nationers skapade problem".
Bestäm vilka system, ubåtar, mekförband, jaktflyg, m.m. som bedöms ha betydelse i framtiden. Kraftsamla på dessa system med personal, övningar och utveckling. Inför ett personalförsörjningssystem som låter var och en bli produktiv på den befattning han eller hon utbildas till. Låt ingen gå kvar i organisationen på en mer eller mindre onödig administrativ befattning till 60, 63 eller 65 år efter att man fullgjort sin tid i den befattning man utbildats till.

Anpassa ledningsorganisationen till behovet. Försök inte motivera behovet av både strategisk/operativ/taktisk ledning och försvarsgrensledning med förmågeskapande- och förmågenyttjande ledning. Två begrepp som, om än i ny formulering, aldrig gått att särskilja. Att försvarsgrenarna måste leva kvar som traditionsbevarare tyder enbart på dålig historiekunskap.
En ledningsorganisation med en funktionsstruktur, luftförsvar, indirekt understöd, markstrid, logistik, och så vidare har framtiden för sig och har tillämpats av den Amerikanska marinkåren sedan låg tid tillbaka.
Låt heller inte Försvarsmakten få utsättas för den mängd politiska och sociala experiment som var vardagsmat under sextio-, sjutti-, och åttitalet.
Om vi tror att alla frivilliga försvarsorganisationer har betydelse, för försvarets förmåga och som ett sätt att sprida försvarsupplysning och inte ett sätt att på olika sätt få subventioner till sina fritidsintressen och hobbies kanske någon sådan kan vara kvar.
Men folkförankringen görs, enligt min mening, bäst genom att alla värnpliktiga, under en till två veckor, kallas in till utbildning i självskydd, sjukvårdstjänst och samtidigt ges försvarsupplysning och kan umgås med de yrkesmilitärer som skall utgöra garanten för den långsiktiga beredskapen.

Dessa yrkesmilitärer på samtliga nivåer, från menig till general, måste kunna åläggas det största förtroendet att utgöra samhällets elit att kunna bruka våld. Det är därför oerhört viktigt att urvalet och rekryteringen av denna personal görs på ett noggrant sätt. Den frivillighet som förekommer i dag, huruvida du vill eller inte vill göra din grundläggande militära utbildning har sannolikt inneburit att alltför många så kallade "militärt överintresserade personer" rekryterats till yrkesofficerare.

Att detta är genomförbart skulle jag enklast vilja uttrycka på följande sätt, sagt av högre officer inom logistikbranschen; - "men om vi gör så här kan man ju minska försvarsanlaget med hur mycket som helst"