Jag läste i morgonens tidning om de ekonomiska problem som ÖB står inför. Redan nu saknas pengar och Anders Borg hotar med att minska försvarsanslaget.
-"Vår största brist är officerare", säger ÖB Håkan Syrén. Lite ovarsamt med sanningen kan tyckas när det korrekta uttrycket borde vara -"Vår största brist är yngre officerare med ambition, vilja och förmåga att utbilda våra soldater". För visst finns det officerare i Försvarsmakten, ganska många till och med. Särskilt i en jämförelse med den storlek på organisation som man skall leda.
Problemet är att några går omkring med "tappade sugar" och väntar på att "få gå" i pension, andra alla går omkring och menar att inget har hänt eller förändrats. De går fortfarande och förväntar sig en karriär.
Hur blev det så här? Min förklaring är ganska enkel. Ett av de "experiment" som Försvarsmakten utsattes för var att ta bort kategorierna underofficer och underbefäl. I stället skulle alla benämnas yrkesofficer.
En av idéerna med detta system var att organisationens behov skulle styra vidareutbildningen. Men under alla år av neddragningar har elevantalet på de nivåhöjande utbildningarna inte påverkats nämnvärt. Var det något man glömt bort eller var det för att de nya yrkesofficerarna förväntade sig en utveckling och cheferna inte såg vad detta skulle innebära?
Resultatet är det vi ser i dag. En stor mängd nyutbildade officerare kommer tillbaka till sina förband men där finns inga befattningar som motsvarar den nyutbildade officerens nivå. Lösningen blir svällande administration, dubbleringar av befattningar och brist på rutinerad personal på de lägre nivåerna.
Det finns mer än tillräckligt många majorer, örlogskaptener, överstelöjtnanter, kommedörkaptener, överstar, kommendörer, generaler och amiraler som inte utnyttjas för att lösa de uppgifter "på lägre nivåer" där bristerna finns. Saknas kompetens hos dessa? Det är mycket möjligt att det är så, för något annat hinder vore för mig helt otänkbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar