Jag skjutsade några vänner till flygplatsen här i närheten. Vi hade gott om tid och kunde köra lugnt och försiktigt. På flygplatsen säger jag, mest på skoj till en av vännerna, -"du har väl inga vätskor i handbagaget?" - "neeij", svarar han på sin skånska dialekt, -"jag har ju bara dissa småo" och visar upp två flaskor innehållande linsvätska.
OK, vi löste problemet genom att lägga flaskorna i det bagage som skulle checkas in men händelsen fick mig att börja fundera än mer, vad håller vi på med? Vad kommer att ske när den utbyggda tågtrafiken blir offer för ett stort "terrorattentat". Införs samma säkerhetskontroller där? Hur blir det med tunnelbanan och bussarna? Alla åtgärder för att motverka "terrorattentat" har varit åtgärder vidtagna efter att något har hänt. Det kan ju vara bra att samma sak inte händer igen men dessutom dröjer det ganska länge innan nya kontroller införs.
Att öka kontroller, höja säkerhetsnivåerna, eller sammanfattningsvis göra det svårare att utföra "terroristangrepp" innebär endast att vi bekämpar symptomen men inte bryr oss ett dugg om att komma tillrätta med orsakerna.
Att "tyckare" går omkring med en uppfattning att en värld bestående av utvecklade demokratier skulle leda till att alla krig och all terroristaktivitet skulle upphöra, har inte läst hela historieboken. Få krig har startats och utkämpats utan att en majoritet av befolkning har stått bakom de politiska besluten. Möjligen kan den amerikanska invasionen av Irak ha haft ett begränsat stöd av det amerikanska folket.
Om vi med demokrati menar att 51% bestämmer över 49% känns det lite konstigt, ja till och med lite orättvist om man får använda svenska tänkesätt. Men om vi låter världens befolkning delas upp i kulturella, möjligen religiösa men åtminstone grupper med samma värderingsnormer och låter dessa grupper utgöra den demokratiska enhet som skall utöva ett demokratiskt styre kanske vi närmar oss en lösning. Men som ni kanske märkte tog jag inte med de ekonomiska intressen som sällan går att förena med gemensamma värderingsnormer. Visserligen har de ekonomiska band som knutits inom Europa lett till en aldrig tidigare skådad stabilitet men hur mycket spelar de ekonomiska intressena in när det gäller viljan att låta homogena befolkningsrupper få sina efterlängtade självstyren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar