fredag 16 maj 2008

Vems är felet för Försvarsmaktens svindlande affärer?

Genast efter Sovjetunionen fall reviderades hotbildsbedömningarna mot Sverige. Kanske var man från militärt håll rädd att trovärdigheten skulle ifrågasättas om man inte tog i ordentligt och så var plötsligt alla militära hot mot Sverige borta - för alltid, verkade det som!?

Oron om vad detta skulle få för konsekvenser för Försvarsmakten måste under denna perioden ha varit stor och ett intensivt "tankearbete", kanske med rubriken "vad skall vi hitta på" (uttalad med en dialekt tillhörande Bert-Åke Warg) Någon "på tråden" säger internationella insatser, det är vad politikerna vill ha! Då får dom vara med i de stora sammanhangen!
Bra idé, ropar alla andra fåglarna på tråden!

Lite raljerande skulle kunna sägas att så föddes det svenska insatsförsvaret.


Ett intensivt, och kostnadskrävande arbete inleddes med att skrota materiel och anläggningar. Materiel såldes, många gånger till stora utländska uppköpare som i sin tur kunde sälja prylarna vidare.

Men allt detta räckte inte till, förband, oftast de med nyligen gjorda stora investeringar lades ned. Personalen flyttades till andra förband med stora kostnader som följd.

Den tidigare höjningen av pensionsåldern, införande av ett nytt befälssystem, överföring av fastigheter till Vasakronan och fortverket, bildandet av Pliktverket omformning av Försvarets Materielverk till egen myndighet, nedläggning av Milo- och Fostaber, bildandet av en Operativ ledning, mm, mm, gjorde att ingen hade någon som helst kontroll på vare sig verksamhet, organisation eller ekonomi.
Men i samma veva kunde man lätt ta beslut om att beställa delserie 2 av JAS Gripen.

Under två år var situationen så besvärlig att anställningsstopp infördes men åren innan lät man alla överstar, kommendörer, generaler och amiraler som tvingats avsäga sig fullmaktstjänsten som villkor för sin befordran, få samma villkor som officerare med fullmakt. Mycket få valde att gå i förtida pension. Ung nyutbildad personal valde att stanna kvar på sina hemorter och begärde avsked samtidigt som en ny generalsgrad, brigadgeneral, infördes.

Att ÖB denna gången valde att som så många gånger förut bromsa produktionen, vilket jag tidigare påpekat är lika "korkat" som om Volvo slutade tillverka bilar och istället lät personalen spela innebandy, men inte fick politiskt godkännande för åtgärden är ett politiskt hälsotecken. Men alla strukturella fel kvarstår och nedläggningarna av så många förband utan ett ord om de egentliga problemen kvarstår. Här erfordras ett samarbete mellan den politiska och den militära ledningen.

Någon har sagt "att om ser hur Försvarsmakten använder sina pengar kan man inte påstå att man har för lite pengar"

Självklart är det uppgifterna som skall vara styrande. Men vilken ambitionsnivå uttalas i regleringsbrevet? Tyvärr verkar det vara så att de internationella insatserna drivs på "löpande räkning" och det som blir över när de så kallade "stödmyndigheterna" tagit sitt är en rejäl minuspost.

Bra Sten att du försöker ta tag i detta men inte är det ÖB:s fel att han fick en hyreshöjning på 10% just före bokslutet.

Inga kommentarer: