Regeringens förslag till inriktning av det nya försvaret ökar antalet soldater och förband som är omedelbart tillgängliga. Förbanden blir mer flexibla och anpassade för att klara framtidens säkerhetspolitiska utmaningar.
Försvarsmaktens insatsorganisation ska bestå av 50 000 personer som med kort varsel kan sättas in både inom och utanför Sverige. Detta är en väsentlig ökning från dagens försvar där cirka 10 000 personer kan stå redo inom ett år. Den nya organisationen ska bestå av stående och kontrakterade förband. Detta för att öka tillgängligheten och undvika att sätta upp särskilda förband för utlandstjänst som sedan hemförlovas när uppdraget är slutfört.
Grunden för den nya inriktningen av försvaret är bedömningen att det idag inte går att se något invasionshot mot Sverige. Det är dessutom mycket svårt att se en situation där en väpnad konflikt drabbar något av våra grannländer men inte Sverige, och tvärt om. Försvarsmakten ska i första hand försvara Sveriges suveränitet. Detta görs inte enbart vid våra egna gränser utan också genom att hindra och hantera konflikter i vårt närområde och övriga världen.
I arbetet med propositionen har regeringen bland annat haft underlag
i form av Försvarsmaktens egen perspektivstudie, två rapporter från Försvarsberedningen, frivilligutredningen, delbetänkande från pliktutredningen med mera.
Vi i den moderata försvarskommittén, har deltagit i arbetet med propositionen genom en aktiv dialog med försvarsdepartementet. Det är naturligt att våra åsikter inte alltid stämmer helt överens med övriga Allianspartiers, kompromisser är emellertid en förutsättning för en stabil Alliansregering.
Armén
Arméns tillgängliga insatsförmåga ökas från tre till åtta insatsbataljoner om vardera cirka 800-1000 personer. Dessa ska dessutom kunna förstärkas och samverka med enheter från flygvapnet och marinen. Arméns förband ska vara flexibla och kunna samverka också med förband från andra länder. Enheterna ska lätt kunna sättas samman efter behov och kunna förflyttas inom och utanför landets gränser.
Det ska även finnas ett antal reservbataljoner vilka ska utrustas med befintlig materiel liksom ett stridsvagnskompani (14 stridsvagnar) som ska förrådsställas på Gotland. Tillgång till reservenheter är något som vi moderater har föreslagit i ett tidigt skede. Dessa förband får längre beredskapstid
och ska inte ingå i insatsorganisationen.
Marinen och Flygvapnet
Flygvapnet ska bestå av fyra divisioner
om totalt cirka 100 JAS 39 C/D. Med en försvarsbudget i balans innebär 2009 en väsentlig ökning i antal flygtimmar både för helikopter- och stridsflygförband.
Flottans förband ska vidmakthållas och med en ny princip för personalförsörjning ökar tillgängligheten.
Regeringen aviserar ersättning av dagens stödfartyg och på längre sikt även ersättning för äldre ytstridsfartyg.
Hemvärnet
Hemvärnet utvecklas till en nationell skyddsstyrka med högre ambition och bättre utrustning än dagens hemvärn. Försvarsmakten meddelade i sitt underlag den 30 januari att endast 13 200 hemvärnsoldater fullgör sina tjänstgöringskontrakt. Regeringen vill nu öka detta antal till 22 000 varav 17 000 i den nationella insatsstyrkan.
Värnplikten
Idag gör mellan 5 000 och 8 000 personer värnplikten varje år. Därmed är det tveksamt om man kan säga att vi har en allmän värnplikt. Regeringens inriktning är att framtidens insatsförband ska bestå av frivilligt rekryterad personal. Detta har även Försvarsmakten själva föreslagit. En mindre del av personalen kommer att var anställda i stående förband och huvuddelen i kontraktsförband som står till Försvarsmaktens förfogande.
Värnplikten ska fortfarande finnas kvar, men inte användas i fredstid. Hur detta system ska se ut i detalj presenterar den pågående pliktutredningen i juni. Därefter fattas ett särskilt riksdagsbeslut om försvarets personalförsörjning.
Sammanfattning
Regeringens förslag innebär ökad försvarsförmåga. Försvarsmakten får förband som är anpassningsbara efter rådande situation och framförallt omedelbart tillgängliga.
Carlsson återkommer med lite ingående kommentarer till detta. Det är främst frågor avseende administrationens utformning och storlek, bibehållande av en ålderdomlig försvarsgrensstruktur, hur personalarvet anpassas, varför man på så kort tid kunde avveckla en försvarsförmåga som skulle kunna motstå en invasion till dagens organisation som mest utgör ett exportstöd och med stor ansträngning kan ställa upp med en insatsstyrka för internationell tjänst vars volym är mindre än tidigare, hur personalförsörjningssystemet skall utformas i detalj och några ytterligare frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar