tisdag 2 augusti 2011

Hur skall världsekonomin stimuleras?

Trots att man kommit överens om nedskärningar och höjning av utgiftstaket i USA fortsätter världens börser att falla. Är det slut på återhämtningen eller är vi på väg in i en "double dip" ?

Kan tillväxten fortsätta hur länge som helst? Finns det gränser och vilka är i så fall dom? Skall man inte "gasa" i dåliga tider för att stimulera ekonomin och "spara i ladorna" i goda tider?

Börskurser faller då investerare säljer sina värdepapper för att man inte längre tror på en värdeökning. En värdeökning som åstadkommes genom att investerare köper därför att man tror på företagens tillväxt. Mest psykologi alltså eller ett pyramidspel där det hela tiden att inte stanna kvar med "svarte Petter" vid en nedgång. Visst är det mycket psykologi i en fri marknad. Utan investeringar och konsumtion stannar allt. Men är det då helt fel att strama åt inom den offentliga sektorn som man gör i USA? Skulle man inte istället investera mer för att stimulera marknaden?

I Grekland lät man den offentliga sektorn växa över alla bräddar. Offentliganställda fick mycket fina pensionsförmåner för att inte tala om arbetstider och lönenivåer. Varför stimulerades inte den grekiska ekonomin?

Efter att ha funderat ett tag (och sovit lite dåligt några nätter) hittade jag en faktor som sällan nämns. En investering (stimulans) måste vara efterfrågad och medverka till att produktionen av efterfrågade varor och tjänster ger ett mervärde!

Om inte en efterfrågan finns kommer vi snabbt att befinna oss i sällskap med Grekland. Man anställer 25 trädgårdsmästare utan att ens ha någon trädgård!

En mer konkret fråga som ligger oss närmare, är om man skall investera i en Norrbottniabana? Svaret blir definitivt ja om det föreligger en efterfrågan och att investeringen kan ge ett mervärde av produktionen av efterfrågade varor och tjänster som är så stor att investeringen och underhållet kan betalas. Om inte är vi tillbaka hos de grekiska trädgårdsmästarna igen.

Trots att världens börser reagerar surt tror jag ändå att de nedskärningar som planeras inom den offentliga sektorn i USA är rätt medicin.

Trots dessa underskottssiffror som är omöjliga att förstå omfattningen har Kina bara kontroll över 8% vilket skulle utgöra 1/3 av den amerikanska utlandsskulden - så kanske finns det ännu hopp!

Inga kommentarer: