onsdag 19 mars 2014

Vad orsakar krig?

Det påstås att orsakerna till 1:a världskriget var skotten i Sarajevo men också att alla underliggande konflikter orsakade kriget. Det enade Tysklands ambitioner i Europa och konkurrens med övriga europeiska länderna om kolonierna. Frankrikes behov av revansch efter det nesliga Fransk/Tyska kriget 1870 -- 71 och Storbritanniens omättliga behov av handelsförbindelser.

Det påstås också att fransmännens förnedrande behandling av Tyskland också var en stor anledning till 2:a världskriget. Under bägge krigen avgjorde USA:s produktionskapacitet utgången av krigen.
Vill man vara elak kan man påstå att USA blev "en duktig idiot" i händerna på de "listiga" engelsmännen och fransmännen.

Efter Sovjetunionens upplösning lovade västländerna att inte ansluta de tidigare sovjetstaterna till NATO. Ett löfte som inte infriades.

I stället har EU med NATO i släptåg inringat Ryssland. Efter maktskiftet i Ukraina där det långt ifrån kan påstås att skiftet skedde på lagligt sätt riskerar nu Ryssland att förlora den strategiskt så viktiga flottbasen på Krim som möjliggör tillträde till Medelhavet.

Så vad orsakade denna konflikt?


Demokratier kan inte starta ett krig?

Det påstås också att demokratier (med demokratiska värderingar) inte kan starta ett krig. Naturligtvis är det viktigt (i bland helt avgörande) att statsledningen har folket med sig när man startar ett krig.
Det här förstod Hitler, Mussolini, Churchill, Stalin och alla de andra. De visste också att folket (demokratin) hanteras med bröd och skådespel.

Något som också Putin vet.

Hur lättpåverkade är vi inte?

Alldeles strax tar Sveriges Radios Studie Ett, upp ämnet "om inte världen skall låta Ryssland behålla Krim"?
Frågan är aktuell och skall naturligtvis bearbetas. Men rubriceringen är väl tendentiös. En mer objektiv rubricering hade varit "hur skall världen undvika ett krig i Europa"? eller "hur borde EU och världen ha agerat tidigare för att ha förhindrat denna utveckling"?

Nu är det dags att ifrågasätta hela EU-konceptet. Ett EU som blivit ett verktyg med helt andra ambitioner än att bevara freden i Europa?

Kunskap och tillgång till oförvanskad information är förutsättningen för objektivitet. Yttrandefrihet där bara vissa åsikter tillåts eller där informationen skickligt lindas in i TV-serier, litteratur (ingen läser numera), nyhetsförmedlare och inte minst medveten och omedveten fägring av nyhetsinslag.Krims nationella tillhörighet är avgjord. Sannolikt kommer även delar av östra Ukraina att möta samma öde. Detta kommer att ske med eller utan sanktioner. Frågan är bara när?

Ett "finlandiserat" Ukraina kan bli alternativet till en ockupation av östra Ukraina. Ett alternativ som blir mer och mer aktuellt.

USA har planerat att gruppera trupp i de baltiska länderna för att minska balternas oro. En åtgärd som tyder på att man försöker "rädda vad som räddas kan"!

Nu kanske Gotland måste försvaras mot både öst och väst? Och hur var det egentligen med Narvik under 2:a världskriget? Är det någon som kommer ihåg?

Begreppet finlandisering innebär att en stat för behålla sin nationella frihet och självständighet men är genom avtal (Vänskaps- Samarbets- och Biståndsavtalet) med en stat (Sovjetunionen)  tvingad att föra en utrikes- och säkerhetspolitik som godkänts av Sovjet. Finland hade ett sådant avtal med Sovjet från 1948 ända fram till Sovjetunionens upplösning.



Inga kommentarer: