söndag 18 december 2016

Blev den feministiska utrikespolitiken det fuktade fingrets säkerhetspolitik?

Att det inte råder konsensus mellan Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet har nog inte undgått någon. Margot Wallström verkar ha omgett sig av "likasinnade" medarbetare och dessa verkar bädda in Wallström i ett "hålla med" täcke. Att UD skall präglas av diplomati och syftet att skapa goda relationer med omvärlden är tydligen inte något som omfattas av den feministiska ideologin.

Försvarsminister Hultqvists uttalande att "en uthyrning av Slite och Karlshamns hamnar till Gazprom utgör ett hot mot Försvarsmakten" inte ett hot mot svensk säkerhet kanske beror på bristande retorisk förmåga men han fortsätter; "och äventyrar försvarsbeslutets mål".

Är det fortfarande så att svenska regeringar betraktar Försvarsmakten som ett "särintresse"? Formuleringen tyder på det.
Det sista kanske betyder att Försvarsmakten tvingas satsa  så stora resurser på Gotland och i Blekinge (Ronneby) och att det innebär ekonomiska kostnaderna som påtagligt kommer att påverka framtida utbildning och materielinköp?

En finsk statsminister fick en gång frågan om hur han såg på skillnaden mellan svensk och finsk säkerhetspolitik. Detta hände under Olof Palmes tid. Den finske  ministern svarade på sitt sjungande svenskfinska talesätt; "att skillnaden nog är att vi i Finland försöker att vara vän med alla medan man i Sverige verkar vilja vara ovän med alla".

Att nu förvägra Gazprom att använda Slite för upplag av materiel kan inte uppfattas på annat sätt än att Sverige på egen hand förstärker de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. Det uteblivna svaret kanske är ett väl genomtänkt agerande och ett svar i sig från Ryssland. Vi får se!

Att Obama administrationen nu i elfte timmen gör allt man kan för att försämra relationerna mellan de två supermakterna innebär på intet sätt att Sverige måste följa efter.


torsdag 8 december 2016

Regeringens beslut angående Nordstream 2

Det halvstatliga ryska bolaget Gazprom önskar hyra Slite hamn och Karlshamn för att använda som upplag och basområde när man lägger ut den nya gasledningen.

På Gotland ser inte den politiska ledningen några större problem med detta utan välkomnar gärna intäkterna på ca 50 miljoner.

Inom EU ser man oroligt på hur Ryssland utökar sina "marknadsandelar" inom energisektorn och vill inte medverka till gasledningen.

EU-projektet som startade med kol och stålunionen mellan de gamla "ärkefienderna" Frankrike och Tyskland var ett fredsprojekt. Idén att sammanlänka länderna ekonomiskt skulle försvåra, och till och med omöjliggöra framtida krig mellan länderna.
Arbetet med handelsutbyte har fortsatt och EU har utvidgats med flera länder. Utvidgningen har gått fort, särskilt österut och handelsutbytet har också inneburit att Ryssland förlorat marknadsandelar.

Ett isolerat Ryssland, där befolkningen upplever att landet blivit orättvist behandlat, är inte en bra utveckling. Det är oerhört lätt att samla folket mot ett upplevt yttre hot. Historien borde ha lärt oss detta.

Sverige som numera gjort sig av med sina militära muskler måste  därför "ta skeden i vacker hand" och samarbeta med Ryssland angående Nordstream 2, oavsett hur starkt Margot Wallström fräser! Här kan en feminin utrikespolitik passa utmärkt.





Säkerställ att verksamheten sköts på "rätt sätt" med polis och andra medel och varför skall vi motsätta oss framtida samarbete med Ryssland - det var ju så vi ville bygga fred inom EU!?