måndag 28 augusti 2017

Anna Kinberg-Batra avgår - till sist och vad hände egentligen i regeringskansliet?

Anna Kinberg-Batra när hon var som bäst - var när hon annonserade sitt avsked!

Uppdaterad 1/9

Det kan tyckas vara hårt och hänsynslöst att fälla den moderata partiledaren på det sätt som gjordes men vilka medel återstår när denne hårdnackat gång på gång meddelar att hon känner stort stöd och tänker sitta kvar. Ett sådant beteende brukar kallas "brist på självinsikt" eller kanske till och med "bristande sjukdomsinsikt".


Hennes politiska gärning började med att hon på ett övertygande sätt påstod att "stockholmare är smartare än lantisar" och inte kunde man ana att det var ett skämtsamt sätt att uttrycka sig. Så nog kan hon vara övertygande i sitt sätt. Inte minst visade hon det i sitt avskedstal som var ett dramaturgiskt mästerstycke. Synd bara att alla hennes tidigare framträdanden helt saknade personlig övertygelse.

Valförlusten berodde, enligt mig och många fler, på Reinfeldts "öppna era hjärtan"-tal som tydligen blev en fullständig överraskning inte bara för de moderata väljarna utan även för den närmaste kretsen. Det är klart att ingen kunde förstå, eller borde man förstått, att den migrations-överenskommelse som man lät Miljöpartiet utforma skulle "stå ut" och locka inte bara asylsökande utan alla (så kallade ekonomiska flyktingar) som på olika sätt sökte ett bättre liv.
Med facit i handen klarar vi inte att integrera alla dessa människor i det svenska samhället. Inte ens Olof Palme som såg till att i grundlagen skriva in en passus om Sverige som ett multikulturellt land, hade kunnat ana vad som skulle hända tror jag.
Nu är vi där och nu måste vi alla hjälpas åt så gott vi kan med att lugna alla känslor som den allt hårdare polariseringen innebär.

Att avgå och utse gruppledaren till tillförordnad partiledare för att denne var en garant för fortsatt Reinfeldtspolitik kändes i förvirringen inte som en öppen och transparent handling. När hon sedan valdes fanns också bara en kandidat.

Hon hade ingen lätt uppgift men insåg inte detta förrän det var försent. Att låtsas om att Sd inte existerar går inte men på det sätt hon gjorde utspelet på, utan förankring och utan övertygelse var hopplöst redan på förhand.

Nu måste Moderaterna ta nya tag och snabbt få fram en ny partiledare. Odenberg är inte aktuell även om han själv vill. Kristersson och Svantesson är båda bra alternativ. Men varför får inte kandidaterna göra sina programförklaringar innan de väljs. Är det för att det strider mot elfte budordet, som lyder; "så har vi aldrig gjort förut" eller finns det andra dolda skäl? Ett öppet och transparent val ökar det så nödvändiga stöd som den nye (nya) partiledaren måste ha! Carl Bildt har fått stort stöd vid en opinionsundersökning och hans familjesituation verkar numera stabil. Han är säkerligen en partiledare som skulle kunna ena partiet och komma tillbaka till 30%. Han borde ha lite revanschlust och suger nog på detta. Kanske skulle han inte heller tveka att redan nu fälla regeringen, tillfället finns!


Vad hände egentligen på regeringskansliet?


I ett tidigare blogginlägg antydde jag att Löfvén blåljög oss alla rätt i ansiktet. Att ljuga innebär stora risker om sanningen kommer fram. Och den brukar alltid göra det, oavsett hemligstämplar eller hur bra man håller sig till sin version.



Nu händer saker och jag tror att både Lennartsson och Löfvén inte förstod innebörden av det som inträffade. Eller så ville man inte förstå. Under samma period inträffade den stora ökningen av migranter som vällde in i landet, vilket sannolikt tog upp mycket uppmärksamhet på statsrådsberedningen. Nu går också avsatte GD för Transportstyrelsen med uppgifter om att regeringen hade full insyn!
Hur som helst tror jag att om Alliansen vill, så har man tillräckligt på fötterna för att fälla statsministern. Men vill man, det är frågan! Vill man i stället mala ned Löfvén ordentligt med detta eftersom man inte verkar vilja överta regeringsansvaret. Eller är man rädd för ett extraval? Ett extraval beslutas i så fall av den sittande regeringen. Skulle inte Carl Bildt vara den som skulle vilja hålla i yxan? Nu var han inte det. Och nog måste man ha förståelse för att en 68-åring, trots populäritet, måste inse att han är passé. Han motiverar sitt beslut att inte ställa upp med att han inte ägnat sig åt partipolitik de senaste tio åren!

Inga kommentarer: