tisdag 2 januari 2018

Och hur blir det med den goda fortsättningen av året?

Ord som populism, bristande demokrati, patriarkatets makt och inte minst den kraftfulla reaktionen från, företrädesvis kvinnor, om otillbörliga sexuella beteenden, har präglat det gångna året.

Men mer oroväckande, farligare och sett till konsekvenserna är den ökande säkerhetspolitiska spänningen i världen.

Tidigare har jag försökt att peka på att den överhängande faktorn avseende förhållandet mellan världsaktörerna, USA, Kina, Ryssland, EU, Indien med flera, är kampen om marknadsandelarna i världsekonomin. I USA och flera andra länder har man tagit tillvara på möjligheten att låta tillverka sina produkter i länder där produktionen blir avsevärt mycket billigare. Dessa företag har gjort stora förtjänster medan de som tidigare arbetat i tillverkningsindustrin blivit arbetslösa, fått en onödig administrativ anställning eller levt på någon form av sociala bidrag.
Konsumtionen har däremot hållits hög vilket inneburit att främst USA:s skuldbörda till Kina vuxit till mycket höga nivåer.

Kanske är det så att den twittrande och av många så hårt kritiserade presidenten Trump vars politiska erfarenhet är låg medan hans kompetens som affärsman sägs vara hög, insett detta och försöker att vända på utvecklingen?

Terrorbalansen har varit fredsfrämjande!? 

Terrorbalans innebär att den som avfyrar sina vapen mot en annan stat som också har tillgång till "massförstörelsevapen" och har dessa så skyddade i silos, på ubåtar och i tunga bombflygplan i luften,  kan angriparen aldrig räkna med att slå ut så mycket (många) av dessa vapen att inte en vedergällning med de återstående vapnen blir förödande.

Den överenskommelse som kallas "Icke spridningsavtalet" som de flesta betydelsefulla länder har undertecknat syftar till att små länder med "tveksamma regimer" inte skall tillåtas att utveckla och inneha kärnvapen. Endast USA, Storbritannien, Frankrike, Kina och Ryssland tillåts att inneha kärnvapen enligt ickespridningsavtalet.

Tyvärr har spridningen av kärnvapen pågått trots detta avtal. Länder som Israel, Indien, Pakistan och Nordkorea har trotsat förbudet. Möjligen kan det föreligga en forma av terrorbalans i mindre skala mellan Indien och Pakistan och Israel som aldrig erkänt sitt innehav av kärnvapen motiverar behovet med bevarandet av sin existens. I fallet Nordkorea föreligger inget presumtivt yttre hot men behovet att skapa en nationell stolthet och bevara ledarskapet är sannolikt motivet.

Förbud mot kärnvapen och fredspriset. 

Det finns ingen möjlighet att vare sig med logiska eller vetenskapliga metoder bevisa att terrorbalansen har varit fredsfrämjande. Möjligen kan man komma närmare det påståendet under Kubakrisen då J F Kennedy och Nikita Chrustjov prövade varandras styrka. Trots ett nedskjutet amerikanskt flygplan höll man sig ifrån avtryckaren och inledde förhandlingar. Taktiska kärnvapen i Turkiet växlades mot att missilerna på Kuba avlägsnades. Vad hade hänt om konflikten sakta eskalerat från nedskjutet flygplan till sänkt ryskt fartyg till ...

Att försöka förbjuda kärnvapnen leder inte till något gott. Det kommer istället att skapa oro, osäkerhet och ökad spänning. Tror man verkligen att utvecklingen går att backa. Att kunskapen och förmågan att tillverka kärnvapen skulle försvinna? Supermakterna, de med andraslagsförmåga, kommer aldrig att avveckla den förmågan!?
Om den svenska hållningen, utgående från Margot Wallström är exempel på feministisk utrikespolitik eller bara brist på insikt och kompetens, har vi problem. Har departementschefen lärt sig "härskartekniken" av Göran Persson, som hon revolterade emot eftersom tystnaden på UD är så fullständig?
Att USA och Nato till varje pris vill undvika en svensk ratificering av FN Konventionen om förbud mot kärnvapen är helt naturligt och visserligen skall förtäckta hot inte användas i diplomatin, men heller inte föras i massmedia.

Fredspriset har "förvisso" (för att citera Carl Bildt) tilldelats många som långt ifrån lyckats infria förväntningar på fredsfrämjande åtgärder, så möjligen ser den norska Nobelkommittén priset som en möjlighet att peka ut problemområden?

Värdlandsavtalet som Hultqvist mödosamt baxat i mål är en absolut nödvändighet för att skapa den avhållande tröskel mot angrepp som vi så aningslöst avvecklade med full kraft och försökte övertyga svenska folket att försvaret av Sverige började i Afghanistan!?


Alla vill vi fortsätta att leva i en fredlig värld som är fri från orättvisor, brott mot mänskligheten i alla former, förtryck och inte minst fattigdom och svält!

Det är orsakerna till allt elände som måste bekämpas,  inte verktygen som vi måste använda för att skydda oss mot konsekvenserna! 

Kommentarer och inlägg mottages tacksamt!